Låga syrenivåer är en stor utmaning i solida tumörer. Hypoxi påverkar effekten av strålbehandling, vissa cytostatika, immunterapi och målriktade behandlingar, men mekanismerna skiljer sig åt mellan olika terapier.

Strålbehandling: Syre bidrar till att fixera strålningsinducerade DNA-skador så att de blir svårare att reparera. Därför är hypoxiska celler mer strålresistenta.
Cytostatika: Hypoxiska tumörceller ligger ofta långt från fungerande blodkärl, vilket gör det svårare för läkemedlen att nå dem. Många delar sig också långsammare och är därför mindre känsliga för cytostatika som riktas mot celldelning. Tillsammans med hypoxiinducerade cellulära anpassningar bidrar detta till behandlingsresistens.
Immunförsvaret: Hypoxiska tumörregioner ansamlar ofta laktat och blir sura. Höga laktatnivåer och lågt pH hämmar viktiga immunfunktioner, bland annat hos T-celler och NK-celler, och försvårar immunterapi.
Avståndet till blodkärlen spelar roll: Syretillgången minskar med avståndet till fungerande kärl. Det skapar metaboliskt skilda tumörregioner och bidrar till att förklara varför celler inom samma tumör svarar olika på behandling.
Dessa skillnader öppnar för en behandlingsidé: att under ett avgränsat tidsfönster begränsa glukostillgången och därmed öka belastningen på de celler som är mest beroende av glykolys.
Terapeutisk hypoglykemi föreslår en sådan kortvarig metabol intervention under några timmar, samtidigt som friska vävnader får alternativa bränslen.
Terapeutisk hypoglykemi är ett experimentellt behandlingskoncept, inte en etablerad cancerbehandling.
