Cancer diskuteras ofta i termer av proliferation. Men något är ännu mer grundläggande: innan en tumörcell kan dela sig måste den överleva.

När en solid tumör växer hinner blodförsörjningen inte med. Kärlen är glesa, oregelbundet organiserade och instabila. Avstånden som syre och näringsämnen måste transporteras ökar, och vissa områden blir kraftigt hypoxiska.
Det förändrar cellens prioriteringar. Bättre syresatta celler producerar ATP effektivt genom oxidativ fosforylering (OXPHOS) och använder flera olika bränslen. Celler i mer syrefattiga områden blir alltmer beroende av glykolys. Glykolysen ger 2 ATP per glukosmolekyl, jämfört med omkring 30–32 ATP vid fullständig oxidation.
Glukos behövs dessutom för andra viktiga uppgifter, bland annat biosyntes och upprätthållandet av redoxbalansen. Tillgången till energi och byggstenar är därför avgörande både för överlevnad och proliferation.
En cell som redan arbetar nära sin metabola gräns har små marginaler för ytterligare begränsningar av bränsletillförseln.
Kan en kort period med kraftigt minskad glukostillgång pressa sårbara, hypoxiska tumörceller över gränsen för överlevnad? Den frågan motiverar terapeutisk hypoglykemi.
Terapeutisk hypoglykemi är ett experimentellt behandlingskoncept, inte en etablerad cancerbehandling.
