← Frågor & funderingar

Cancermetabolism: Vad kommer först – generna eller miljön?

Forskningsnotis · Svenska ·

Cancermetabolism beskrivs ofta som ett resultat av onkogena mutationer: förändrade gener ger förändrad metabolism. Men i den levande tumören avgör miljön också vilka gener som uttrycks och vilka metabola vägar som används. Ger vi miljön tillräckligt stor betydelse?

Tumörhypoxi och onkogen signalering samverkar och påverkar vilka metabola program som uttrycks.
Tumörhypoxi och onkogen signalering samverkar och påverkar vilka metabola program som uttrycks.

När en solid tumör växer kan blodkärlen ofta inte förse alla delar med tillräckligt mycket syre. I de mest hypoxiska områdena blir cellerna starkt beroende av glykolys för ATP-produktionen. Svaret är inte passivt. Hypoxiinducerbara faktorer (HIF) och närliggande signalvägar förändrar genuttrycket, ökar glukostransporten och uttrycket av glykolytiska enzymer samt aktiverar överlevnadsprogram.

Onkogener som MYC och KRAS förändrar också metabolismen. Men förekomsten av en mutation är inte samma sak som det metabola beteende vi mäter i en levande tumör. Samma genetiska kapacitet kan komma till olika uttryck beroende på syre, näringsämnen, pH och angränsande celler. Miljöns selektionstryck och cellernas anpassning kan starkt påverka den fenotyp som växer fram.

Det är hönan-eller-ägget-problemet. Skapade onkogen signalering först den glykolytiska fenotypen, eller drev en syrefattig miljö stora delar av det genuttrycksprogram vi numera förknippar med cancer? Processerna samverkar, så någon allmängiltig ordningsföljd är osannolik.

För behandlingen kan en annan fråga vara mer användbar: Vilken påverkan dominerar metabolismen här och nu? Generna definierar möjligheterna. Tumörmiljön begränsar vilka av möjligheterna som faktiskt kan användas.

Om hypoxi skapar en viktig del av tumörens glukosberoende blir förändrad tillgång på metabola substrat en logisk behandlingsstrategi att undersöka – däribland terapeutisk hypoglykemi.