
Bilden visar hur syret snabbt förbrukas nära blodkärlen medan glukos kan nå längre in i tumören. De syrefattiga cellerna producerar energi från glukos och bildar laktat, som i sin tur kan användas som bränsle av de mer syresatta tumörcellerna.
Friska celler och tumörceller lever under olika förhållanden
Kroppens friska vävnader har ett välutvecklat nätverk av små blodkärl som förser cellerna med syre och näring.
Med hjälp av syre kan cellerna utvinna stora mängder energi ur glukos, fett och andra bränslen.
I solida cancertumörer är förhållandena helt annorlunda.
Tumörernas blodkärl är oregelbundna, glest fördelade och dåligt fungerande. Blodflödet är ojämnt och kan periodvis upphöra. Avståndet mellan blodkärlen och tumörcellerna är också betydligt större än i frisk vävnad.
Resultatet blir att syretillförseln inte räcker till för alla tumörceller.
Detta kallas hypoxi – syrebrist – och är ett av de mest karakteristiska dragen hos solida tumörer. Dessa förhållanden beskrivs av Vaupel och Harrison (2004).
Syret tar slut – men glukos kan nå längre
Syre och glukos kommer till tumören via blodet, men deras tillgänglighet i vävnaden skiljer sig åt.
Syre förbrukas kontinuerligt av cellerna nära blodkärlen och koncentrationen sjunker därför snabbt med ökande avstånd.
Glukos finns i betydligt högre koncentrationer och kan nå längre in i tumörvävnaden.
Det skapar två områden med olika förutsättningar för energiproduktion och överlevnad.
Nära blodkärlen: Tumörcellerna har tillgång till syre och kan använda flera olika bränslen för att producera energi.
Längre från blodkärlen: Syretillgången är begränsad och cellerna blir alltmer beroende av glukos för sin energiproduktion.
Skillnaderna i syretillgång mellan olika delar av tumören och deras betydelse för cellernas metabolism diskuteras av Vaupel och Mayer (2017).
Glukos har nämligen en mycket speciell egenskap: det kan användas för att producera energi även utan syre.
Denna process kallas glykolys och ger betydligt mindre energi per glukosmolekyl än när glukos förbränns med hjälp av syre. Men glykolys kan ske snabbt och gör det möjligt för tumörceller att överleva under förhållanden där friska celler skulle få stora svårigheter att överleva.
För tumörceller som lever med svår syrebrist är glukos därför inte bara ett bränsle bland flera andra. Det är avgörande för deras överlevnad.
Tumörcellerna samarbetar om glukos och laktat
Det kanske mest fascinerande är att olika delar av tumören kan samarbeta som ett sammanhängande organ för att utnyttja sina begränsade resurser.
När de hypoxiska tumörcellerna använder glukos för att producera energi bildas laktat. Syrebristen begränsar cellernas möjligheter att använda laktatet som oxidativt bränsle, och det transporteras därför ut ur cellerna.
Laktat betraktades länge huvudsakligen som en restprodukt från ämnesomsättningen.
Men laktat är också ett utmärkt energibränsle, förutsatt att syre finns tillgängligt.
Tumörceller nära blodkärlen kan därför ta upp laktat från de syrefattiga områdena och använda det i sina mitokondrier för att producera energi.
Det skapar ett samarbete:
- De syrefattiga cellerna använder glukos och producerar laktat.
- De syresatta cellerna använder laktatet som bränsle och minskar därmed sin egen förbrukning av glukos.
- Mer glukos når då längre in i tumören, där det behövs som mest.
På så sätt bidrar glukos som når de hypoxiska delarna till energiförsörjningen även i andra delar av tumören, genom det laktat som produceras.
En tumör behöver alltså inte vara beroende av glykolys i alla sina celler för att glukos ska vara en central energiresurs för hela tumörvävnaden.
Detta metabola samarbete har studerats experimentellt och beskrevs särskilt tydligt av Sonveaux och medarbetare (2008).
Ett experiment som avslöjade tumörernas beroende av glukos
Sonveaux och medarbetare undersökte hur syresatta och syrefattiga tumörceller använde glukos och laktat.
De fann att de syresatta tumörcellerna kunde använda laktat som bränsle och på så sätt spara glukos.
Forskarna blockerade därefter MCT1, ett transportprotein som de syresatta tumörcellerna använde för att ta upp laktat. Därmed stördes det metabola samarbetet mellan tumörens syresatta och syrefattiga områden.
Resultatet var anmärkningsvärt.
När de syresatta tumörcellerna inte längre kunde använda laktat ökade deras förbrukning av glukos.
Det innebar att mindre glukos nådde de hypoxiska cellerna längre in i tumören.
De syrefattiga tumörcellerna dog då av glukosbrist.
I djurförsöken bromsades tumörtillväxten, och de kvarvarande tumörcellerna blev dessutom känsligare för strålbehandling.
Detta är ett elegant exempel på hur man kan angripa tumörens ämnesomsättning genom att störa samarbetet mellan olika cellpopulationer.
Det visar också att glukostillgången i tumörens syrefattiga delar är avgörande för cellernas överlevnad.
Läs Sonveaux med flera (2008) – Targeting lactate-fueled respiration selectively kills hypoxic tumor cells in mice
Cancerns paradox – de mest behandlingsresistenta cellerna kan vara de mest glukosberoende
Här kommer vi till något som jag tycker är särskilt intressant.
De hypoxiska tumörområdena innehåller några av de mest svårbehandlade cancercellerna.
Det finns flera förklaringar.
Strålbehandling: Syre spelar en viktig roll för strålningens förmåga att skapa bestående skador på cellernas DNA. När syre saknas minskar därför strålningens effektivitet. Hypoxins betydelse för strålresistens har sammanfattats av Beckers, Pruschy och Vetrugno (2024).
Cytostatika: Tumörernas bristfälliga blodkärl och långa transportavstånd gör det svårt för läkemedel att nå de syrefattiga delarna i tillräckliga koncentrationer. Dessutom delar sig hypoxiska tumörceller långsammare, vilket minskar effekten av läkemedel som framför allt angriper snabbt delande celler.
Tannock och medarbetare visade redan 2002 att flera vanliga cytostatika, däribland cisplatin, gemcitabin och paklitaxel, hade svårt att tränga igenom tumörliknande vävnad. Studien visar hur tumörceller långt från blodkärlen riskerar att få otillräcklig exponering för läkemedlet, trots att de i sig är känsliga för det.
Läs Tannock med flera (2002) – Limited penetration of anticancer drugs through tumor tissue
Immunterapi: Syrebrist förändrar tumörens mikromiljö. Ansamling av laktat, förändrat pH och andra metabola anpassningar hämmar immuncellernas förmåga att angripa tumören.
Hur hypoxi påverkar tumörernas motståndskraft mot olika behandlingar och vilka möjligheter detta skapar för nya behandlingsstrategier diskuteras av Zhuang och medarbetare (2023).
Resultatet är att de syrefattiga tumörområdena fungerar som en fristad för cancerceller som överlever behandling och senare bidrar till att sjukdomen kommer tillbaka.
Men det är just i dessa områden som beroendet av glukos är som störst.
Här finns en intressant paradox: De tumörceller som är svårast att bekämpa med etablerade behandlingar kan samtidigt vara de mest beroende av glukos för sin överlevnad.
Det gör glukosmetabolismen till ett särskilt intressant mål för framtida cancerbehandlingar.
Kan man utnyttja tumörernas glukosberoende?
Om glukos är avgörande för energiförsörjningen i de hypoxiska tumörområdena uppstår en naturlig fråga:
Vad händer om vi minskar tillgången på glukos?
Det finns flera tänkbara strategier.
En möjlighet är att minska blodglukos genom kostförändringar, exempelvis ketogen kost, som vi diskuterade i föregående blogginlägg:
Ketogen kost och cancer – vad visar forskningen?
En annan möjlighet är att använda läkemedel eller andra metoder för att åstadkomma en mer uttalad och kontrollerad sänkning av blodglukos.
Man kan också angripa det metabola samarbetet mellan tumörzonerna, exempelvis genom att blockera laktattransporten, som i Sonveaux experiment.
Den centrala tanken är densamma: att utnyttja tumörens beroende av glukos för att angripa celler som är svåra att nå med traditionella behandlingar.
Samtidigt har kroppen flera mekanismer för att upprätthålla blodglukos. Även vid strikt ketogen kost fortsätter levern att producera glukos. Därför är det inte självklart att en måttlig sänkning av blodsockret räcker för att allvarligt störa tumörens energiförsörjning.
Det är en av de viktiga frågor som framtida forskning behöver besvara.
Vad kan vi dra för slutsatser?
Tumörers ämnesomsättning är betydligt mer komplex än föreställningen att cancerceller helt enkelt föredrar socker.
Solida tumörer har en ojämn syretillförsel som skapar områden med helt olika möjligheter till energiproduktion och överlevnad.
I syrefattiga områden blir cellerna starkt beroende av glukos, medan mer syresatta celler använder andra bränslen, bland annat laktat från de hypoxiska delarna.
Detta metabola samarbete bidrar till att glukos når de celler som behöver det mest.
Samtidigt är de hypoxiska tumörområdena särskilt problematiska vid cancerbehandling, eftersom strålbehandling, flera former av cytostatika och immunterapi fungerar sämre där.
Det mest intressanta är därför inte att alla cancerceller använder glukos på samma sätt, utan att tumören fungerar som ett sammanhängande organ där syrebrist och metaboliskt samarbete gör glukos till en central resurs för överlevnad.
Det är också därför jag anser att behandlingar som påverkar glukostillgång och tumörmetabolism förtjänar betydligt större uppmärksamhet inom cancerforskningen.
Vad vill du veta mer om?
Har du frågor om glukos, syrebrist, laktat eller cancer? Skriv gärna i kommentarsfältet.
I kommande inlägg kan vi fördjupa oss i hur mycket blodsockret egentligen behöver sänkas för att påverka tumörernas ämnesomsättning – och varför skillnaden mellan ketogen kost och mer uttalad glukossänkning kan vara viktig.
Sture Hobro
---
Referenser
1. Vaupel P, Harrison L (2004). Tumor hypoxia: causative factors, compensatory mechanisms, and cellular response. The Oncologist. Läs artikeln
2. Sonveaux P et al. (2008). Targeting lactate-fueled respiration selectively kills hypoxic tumor cells in mice. Journal of Clinical Investigation. Läs artikeln
3. Vaupel P, Mayer A (2017). Tumor Oxygenation Status: Facts and Fallacies. Advances in Experimental Medicine and Biology. Läs artikeln
4. Zhuang Y et al. (2023). Hypoxia signaling in cancer: Implications for therapeutic interventions. MedComm. Läs artikeln
5. Beckers C, Pruschy M, Vetrugno I (2024). Tumor hypoxia and radiotherapy: A major driver of resistance even for novel radiotherapy modalities. Seminars in Cancer Biology. Läs artikeln
6. Tannock IF et al. (2002). Limited penetration of anticancer drugs through tumor tissue: a potential cause of resistance of solid tumors to chemotherapy. Clinical Cancer Research, 8, 878–884. Läs artikeln
Tänk på att kommentarerna blir offentliga. Undvik egna eller andras känsliga hälsouppgifter. Kommentarer granskas före publicering.

Kommentarer
Så hanteras din kommentar
Linbro Therapeutics AB ansvarar för kommentarerna. Ditt visningsnamn, din text och datum publiceras om kommentaren godkänns. Din ChatGPT-identitet används för inloggning och för att begränsa spam, men visas inte offentligt. Kommentarer som väntar på granskning raderas senast efter 90 dagar. Godkända kommentarer ligger kvar tills de tas bort eller kommentarsfunktionen avvecklas. Skriv inga känsliga hälsouppgifter. Kontakta sture.hobro@linbrotherapeutics.com om du vill få din kommentar borttagen eller har frågor om hanteringen.