← Frågor & funderingar

Kan hjärnan fungera med mycket lite glukos

Forskningsnotis · Svenska ·

Hjärnan står för ungefär 20 procent av kroppens energiförbrukning i vila hos vuxna. Vid vanlig kost är glukos dess huvudsakliga bränsle.

Vanlig bränsleförsörjning jämförd med föreslagen dialysbaserad bränslereglering. Levern bidrar till blodets bränsletillförsel i båda panelerna. Den nedre panelen visar lägre glukos och större tillgång på ketoner.
Vanlig bränsleförsörjning jämförd med föreslagen dialysbaserad bränslereglering. Levern bidrar till blodets bränsletillförsel i båda panelerna. Den nedre panelen visar lägre glukos och större tillgång på ketoner.

Under långvarig fasta kan ketoner bli hjärnans dominerande bränsle. Owen och kollegor visade detta direkt genom att mäta hjärnans bränsleupptag efter fem till sex veckors fasta. Det visar vad hjärnan uppnådde under dessa förhållanden, snarare än en fast övre gräns för ketonanvändning.

Ketoner passerar blod–hjärnbarriären genom monokarboxylattransportörer, bland annat MCT1. Glukostransporten över barriären sker främst genom GLUT1, medan nervcellernas glukosupptag till stor del sker genom GLUT3. Även laktat kan fungera som oxidativt bränsle för hjärnan.

År 1972 undersökte Drenick och kollegor insulinframkallad hypoglykemi efter långvarig fasta. Nio deltagare utvecklade inga tydliga hypoglykemiska reaktioner trots mycket lågt glukos. Den lägsta rapporterade koncentrationen var 0,5 mmol/L. Studien dokumenterade också ett ökat ketonupptag i hjärnan hos ytterligare en grupp fastande deltagare.

Resultaten visar att alternativa bränslen och föregående anpassning kraftigt kan förändra kroppens reaktion på lågt glukos.

Min fråga är om kontrollerad tillförsel av alternativa bränslen skulle kunna stödja hjärnans energimetabolism under en kort period av terapeutisk hypoglykemi. De historiska studierna gör detta till en seriös forskningsfråga. Vilken anpassning, vilka bränslekoncentrationer och vilken varaktighet som krävs för den föreslagna tillämpningen återstår att fastställa.

Källor

Owen et al. (1967). Journal of Clinical Investigation 46:1589–1595. https://doi.org/10.1172/JCI105650

Drenick et al. (1972). Journal of Clinical Investigation 51:2757–2762. https://doi.org/10.1172/JCI107095